FeLV och FIV.

FeLV och FIV är förkortningar på två viroser som kan drabba våra katter. Båda viroserna är allvarliga och leder till att katten så småningom blir dödligt sjuk. Katten smittas av viruset och kan sedan sprida det vidare vid tex parning, slagsmål eller intensivt tvättande. Men det finns sätt att skydda sina katter och undvika att man får in virusinfektionen i sitt katteri.
Burmaklubben rekommenderar sina uppfödare att testa för FeLV och FIV innan parning

FeLV - Felint leukemivirus
Katter kan bli bärare av viruset som utsöndras i saliven, men finns även i blod, avföring och iblanda i urinen. Saliv är dock den primära smittkällan och överförs från katt till katt via slickande/tvättande och bett. Kattungar smittas i livmordern, via modersmjölken eller av katthonans saliv.
Till synes helt friska katter kan vara smittbärare av viruset

Symptom och sjukdomsbild
De flesta katter som smittas gör sig av med infektionen inom ett par veckor genom ett effektivt immunförsvar. I det akuta stadiet kan de visa sjukdomssymptom och viss svullnad av lymfknutor. Dessa katter får sedan antikroppar som skyddar dem mot ny infektion, troligen resten av deras liv.
FeLV-infektion orsakar tidig fosterdöd och bör undersökas vid fertilitetsproblem.
De kliniska symptom som FeLV ger kan delas upp i tumörsjukdomar och följdsjukdomar av ett försämrat immunförsvar.

Sjukdomens utveckling
Efter infektion sprids viruset i kroppen via blodet och förökar sig i mjälte, tarm och benmärg. Från benmärgen frisätts sedan vita blodkroppar infekterade med viruset som i sin tur infekterar mer vävnader som tex spottkörtlar och urinblåsa. Virus i benmärgen förökar sig inte alltid utan kan ligga latent vilket gör att katten inte alltid är smittbärande.

Om katten har ett effektivt immunförsvar de första månaderna efter infektion kan den bekämpa viruset och tillfriskna.
Klarar den inte av det kommer viruset att fortsätta att föröka sig och katten blir en ständig smittbärare. Alla sådana smittbärande katter insjuknar till slut, oftast efter ca 3-4 år, och dör i elakartade tumörer, immunförsvarsrelaterade sjukdomar eller andra blodsjukdomar. Virus i benmärgen kan orsaka olika typer av blod-, benmärgs- eller lymfcancer

Vuxna katter är mer motståndskraftiga mot viruset än kattungar, och de flesta vuxna katter som smittas tillfrisknar helt.
I vissa fall kan virus som ligger latent i benmärgen spridas tillbaka till blodet om katten utsätts för stress tex sjukdom, kortisonbehandling eller dräktighet
De flesta katter gör sig av med virus i benmärgen inom 6 månader från infektionen. Nyfödda kattungar som smittas blir ofta kroniska smittbärare.

Diagnos
Genom blodprov identifieras smittförande katter genom påvisande av virus.
Katter som har en latent infektion upptäcks inte med blodprov men är inte smittspridare och eliminerar ofta viruset med tiden.

Har en katt infektion i blodet kan man med ett uppföljande blodprov 2-3 månader senare särskilja de med kvarstående infektion mot dem som gjort sig av med smittan.

Förebyggande åtgärder
Ta bort smittförande katter från kattgruppen. Testa alla nya katter innan de introduceras i kattgruppen.
Testa både hankatt och honkatt innan parning och använd bara fritestade katter.
Om man har infekterade katter är det viktigt att de isoleras från övriga katter i hemmet.
Tvätta och rengöra alla utrymmen samt kattlådor och skålar ordentligt. Testa de infekterade katterna igen efter 3 månader, och återinför de som inte har virusförekomst i blodet.

FIV - Felint Immunosuppressivt Virus

FIV är ett lentivirus inom familjen retrovirus och delar därför många egenskaper med andra lentivirus tex HIV. Kattens immunförsvar kan inte göra sig av med viruset, och infektion leder alltid förr eller senare till sjukdom. Viruset finns i saliv och blod hos infekterade katter och de viktigaste smittvägarna tros vara bett och sår.

FIV är en mycket ovanlig infektion i Sverige men SVA diagnostiserar ett fåtal fall per år.

Sjukdomsbild och symptom
FIV skadar immunförsvaret precis som HIV, därför utgörs de viktigaste symptomen av en ökad känslighet för andra infektioner.
FIV påverkar immunförsvaret genom att viruset minskar antalet vita blodkroppar, som i sin tur gör att katten får mindre antikroppar. Inga av symptom som kan ses är unika för FIV-infektion. Katter som blir infekterade kan ha en kort akut sjukdomsperiod med feber och nedsatt allmäntillstånd. Man kan ev se inflammationer i mun, ögon, hud, tarm eller luftvägar. Hos många katter uppmärksammas inte detta akuta stadie.

Efter detta stadie kommer en tid då katten är klinikst frisk men viruset etablerar sig i kroppen. Det tar ca 3-5 år för sjukdomen att bryta ut.
När den väl brutit ut har katten en allvarlig klinisk sjukdom pga smittämnen som i vanliga fall inte skulle orsaka sjukdom hos en katt med friskt immunförsvar.
De vanligaste symptomen som associeras med FIV-infektion är inflammation i munhåla samt en kronisk övre luftvägsinfektion. Det kan även vara febertoppar, förstorade lymfknutor, avmagring, tumörer, CNS-symtom, och kronisk inflammation i hud, ögon eller tarm.

Katterna kan ha en sjukdomshistoria med återkommande sjukdomsperioder med symptomfria perioder däremellan, tyvärr blir de allt sämre.
Katter som infekteras under dräktigheten för över viruset till kattungarna både före och efter förlossningen och det kan ge olika former av reproduktionsproblem.
Kattungar till infekterad katthona blir sällan smittade, såvida inte katthonan infekteras under dräktigheten. Det verkar som om katthonans antikroppar skyddar kattungarna mot infektion.

Diagnos
Genom blodprov påvisas antikroppar mot viruset hos katten. Eftersom att viruset aldrig lämnar kroppen efter att katten blivit infekterad vet man att en katt med antikroppar är smittad. Från infektionstillfället kan det ta upp till 8 veckor innan man kan påvisa antikroppar i blodet. Det innebär att man kan behöva göra upprepade tester om man misstänker infektion med FIV.
I slutstadiet av sjukdomen kan katten har fått så stört immunförsvar att man inte kan påvisa antikroppar för diagnos.

Förebyggande åtgärder
En smittad katt ska inte tillåtas att vandra fritt ute bland andra katter.
Smittad katt bör inte ha närkontakt med friska katter eftersom risken då är stor att den sprider viruset vidare.
Testa både honkatt och hankatt innan parning och använd endast fritestad katter.
Testa nya katter innan de introduceras i kattgruppen.

Provtagning
Med ett enkelt blodprov som analyseras kan man ta reda på om katten är fri från dessa två virussjukdomar.
Hos veterinären kan man be om FeLV/FIV-provtagning, det finns både snabbtest och provet kan skickas till tex SVA.
Ett annat alternativ är att man ber veterinären ta blodprov i ett sk EDTA-rör, detta packar man sedan själv i ett vadderat kuvert och skickar det till tex Genlab Niini i Finland.

Mer information finns att läsa på http://www.sva.se