Tecken som förebådar förlossning

På katt finns inga riktigt säkra tecken. Samma dygn som förlossningen kommer igång sjunker kroppstemperaturen en hel grad till runt 37 C. Förlossningen brukar komma igång inom 18 timmar från "bottennoteringen". För att man ska ha någon användning av att ta tempen på honan så bör man ha gjort det flera gånger, förslagsvis morgon och kväll en vecka innan den beräknade förlossningen. Det är lätt att lura sig eftersom temperaturen varierar kraftig under sista veckan.
Ett annat tecken på att förlossningen närmar sig är den s.k. sänkningen. Sänkningen innebär att fostren lägger sig i läge för förlossningen. Man märker det väl på katter som under dräktigheten varit mycket rund, ett par dagar innan förlossningen sjunker ungarna nedåt och honan ser plötsligt mycket smalare ut.
Ytterligare ett tecken på att förlossningen är nära är att juvren fylls med mjölk, och honan känns bulligare när man stryker henne på magen.

Förlossningen

Förlossningen består av tre stadier:

  1. Öppningsstadiet
  2. Utdrivningsstadiet
  3. Efterbördsstadiet
Öppningsstadiet

Under öppningsstadiet börjar de s.k. förvärkarna eller öppningsverkarna. Dessa värkar består av gradvis ökande sammandragningar i livmoderväggen. Öppningsvärkarna vidgar cervix (livmoderhalsen) så att ungarna senare ska kunna pressas ut. Ibland kan man se en liten kladdig flytning, det är den s.k. slemproppen som rinner ut när cervix öppnar sig. Öppningsstadiet varar i 12 timmar. Man märker oftast ingenting mer än att honan vill bädda och äter dåligt. Förvärkarna syns inte utanpå honan men om man lägger handen på hennes mage så kan man känna den hårda sammandragna livmodern.

Utdrivningsstadiet

När utdrivningsstadiet börjar så börjar den egentliga förlossningen.
Värkarna övergår nu i kraftiga krystvärkar där även bukmuskulaturen hjälper till. Man kan tydligt se hur honan tar i, magen "går i vågor".

Varje unge ligger i en egen fostersäck och fostervatten avgår alltså för varje unge. Ibland händer det att ungen föds i påsen dvs. att fostersäcken inte har brustit. Detta är inget onormalt.

Kattungarna föds normalt både fram- och baklänges. Under utdrivningen hjälper ungen själv till, det är alltså inte enbart värkarbetet som pressar ut den. Detta förklarar varför honorna brukar ha jobbigt med ungar som är döda. Tiden fram till första ungen kan variera avsevärt. Så länge honan verkar må bra och inget vatten har gått, kan man dock avvakta.

Tiden mellan ungarna kan också variera kraftigt. En del honor vilar ett par timmar mellan varje unge, medan andra föder i rask takt.

Vissa honor kan bli väldigt oroliga strax innan en unge ska födas. De kan hoppa upp ur bolådan, springa omkring, rulla sig. Detta beteende brukar oroa oroliga uppfödare som förväntar sig att honan ska ligga prydligt i sin låda. Detta beteende är dock helt normalt. HINDRA INTE HONAN FRÅN ATT RÖRA SIG! Genom att springa runt och rulla sig kan hon nämligen ändra läge på ungarna i magen och där med korrigera eventuella fellägen.

Andra honor hoppar ur lådan och sätter sig på huk för att pressa fram ungen. Detta är också normalt.
En del försöker "springa ifrån" obehaget och kan tappa ungen någon helt annanstans än i bolådan.
Under alla dessa situationer är det viktigt att matte eller husse tar det lugnt och följer efter honan utan att hindra henne. Försök under inga omständigheter pressa ner henne i lådan och tvinga henne att uppföra sig som du vill. Hon vet bäst själv!

Efterbördsstadiet

Efterbördsvärkarna består av mindre krystvärkar som pressar ut moderkakan (om den inte redan kommit med ungen).Varje kattunge har en egen moderkaka som ligger som en gördel kring den i livmodern. En del honor brukar äta upp moderkakan, andra gör det inte. Låt honan själv välja. I naturen är det viktigt att undanröja alla spår.

När honan navlar av börjar hon alltid med att äta moderkakan och tuggar sig närmare ungen utefter navelsträngen. I likhet med allt i naturen är detta ett mycket genomtänkt och klokt beteende. Moderkakan innehåller nämligen en hel del näringsrikt blod. Genom att pressa ihop den, vilket sker när honan tuggar på den, så pressas detta blod genom navelsträngen och in i ungens blodomlopp. Det gäller att ta vara på allt som ökar chansen att överleva!


VETERINÄR BÖR ALLTID KONTAKTAS VID:

SAMT ALLTID VID:
Text: Kickie Holmgren
Källor: Ylva Stockelberg, Leg.vet. Marie-Louise Almbjelke & Tidningen BURMAN