Hur mår din katt i munnen?

Många katter får relativt tidigt problem med sina tänder - ofta utan att ägaren märker något speciellt. Det kan yttra sig som obehag då den äter - det gör ont att tugga - och dålig aptit kan bli följden. Ägaren reagerar oftast då kattens andedräkt börjar bli anstötlig.

Karies - det vill säga ¨hål i tänderna¨- är inte lika vanligt hos katter som hos människor. Deras kost innehåller ju oftast knappast socker. Katters karies är annorlunda. Det är snarare fråga om en resorptionsprocess än en bakteriell sjukdom,men likväl faller tanden sönder så småningom och det vanligaste är att veterinären tar bort hela tanden. Det är svårt för ägaren att förebygga detta.

Tandlossning beroende på gradvis nedbrytning av käkben runt tänderna är en annan sak - detta kallas parodontit och påminner mycket om motsvarigheten hos människor. Liksom hos människor bildas på tandytan hos katten en hinna, så kallad plack,bestående av bakterier och matrester bland annat. Får beläggningen sitta kvar - ytterst få kattägare har tålamod att borsta kattens tänder regelbundet - blir den tjockare och mineraliseras (hårdnar till tandsten) efter ett tag. Hur lång tid detta tar är individuellt.

Eftersom ämnen i saliven påverkar tandstensbildningen vill jag påstå att det till viss del är genetiskt betingat,alltså vilken salivsammansättning individen har från början. Andra faktorer kan givetvis påverka saliven,till exempel immunförsvar,ålder och kost. Jag tror att påståendet att torrfoder skulle motverka tandsten är mycket tveksamt även om det självklart är bra för kattens tuggmuskler att få jobba. Av mina egna katter bildar den som bara äter torrfoder tandsten snabbare än den som bara äter mjuk kost.

Tar man inte bort tandstenen blir tandköttet mer och mer inflammerat,svullet och givetvis ömt. Avlägsnas tandstenen i rimlig tid läker det snabbt och fint. Om man väntar för länge äter bakteriebeläggningarna sig längre och längre ned runt tanden och vidare in i benet som omger tandrötterna. Resultatet blir en lös tand som kanske ramlar ut då veterinären ska ta bort tandstenen. Det är inte ovanligt att tjock tandsten är det enda som håller fast tanden i munnen.

Katter är ju som alla vet inte så värst samarbetsvilliga. Det kan vara svårt att själv kunna ta bort tandsten på katten just därför att den vägrar att vara tillräckligt stilla. Har du tålamod att redan då den är liten vänja den vid allehanda behandling har du stor nytta av det under hela dess liv. Har du möjlighet att själv hålla din katts tänder rena spar du både tid och pengar men framförallt förebygger du tandlossning och besparar katten flera nedsövningar. Bildar katten mycket tandsten är det extra värdefullt att kunna slippa söva den eftersom sådana katter ofta behöver få sina tänder rengjorda flera gånger om året.

De flesta veterinärer använder ultraljudsinstrument vilket är effektivt och bra men kräver narkos. Det finns alltid en viss risk med narkos varför åtminstone jag tycker att det är olustigt att söva bara för tandstensskrapning. Glöm dock inte bort att be veterinären kolla igenom bettet då katten ändå är sövd av någon annan orsak till exempel kastrering. En del veterinärer är duktiga på att skrapa tandsten med vanliga hand- instrument utan att söva - kanske ibland bara med lite lugnande medel.

Vill man försöka själv hemma behöver man (förutom samarbetande katt) en tandstensskrapa likadan som för människor. Den kan du köpa hos din veterinär. Det finns olika sorter - själv föredrar jag en böjd som man kan föra in en aning under tandköttet - men en del veterinärer säljer bara sådana som är raka eftersom dessa anses vara lättare att hantera om man är ovan. Ett jättebra hjälpmedel som faktiskt min veterinär visat mig är en så kallad mosquito-peang med böjd spets. Speciellt vid tjocka tandstenslager fungerar den utmärkt. Peangen som egentligen är en slags klämma för kirurgiskt bruk påminner om en trubbig sax. Man sätter ena skänkeln försiktigt vid tandköttskanten utan att klämma mot själva tandköttet givetvis. Andra skänkeln tar stöd lätt mot tandens skär och så för man ihop handtaget. Gör man rätt så lossnar stora sjok av tandsten som så att säga bräckts bort från emaljens yta. Därefter går man runt med skrapan och tar bort resterande mindre bitar. För försiktigt in skrapans spets lite innanför tandköttskanten och känn efter att inga smårester döljer sig där.

Tandytan ska kännas slät och blank och instrumentet ska ej haka i någonstans. Överkäkständernas utsidor brukar få allra mest tandsten och är också enklast att komma åt. Insidorna får oftast lite mindre och med rätt teknik kan man ofta få allt att lossna i ett stycke.
Underkäkständerna är lite knepiga, speciellt insidorna. Katten måste fås att öppna munnen mera vilket inte är det lättaste. Med mycket tålamod och övning kan man så småningom klara av att hålla sin katts tänder skapligt rena - men tro inte att det ska gå med en gång. God belysning är givetvis A och O och har man en medarbetare som håller i katten lite går det lättare.

Jag brukar torka av tandytorna med en blöt Topz för att kunna se tydligt om små bitar av den gulaktiga tandstenen sitter kvar. Mina katter ligger på rygg i mitt knä och jag håller huvudet åt sidan med ena handen samtidigt som jag håller undan läppen med tummen. Många katter vill inte ligga på rygg utan fungerar bättre om de får sitta på ett bord. Man får pröva sig fram. Om katten trots allt lirkande ändå vägrar får man nog hellre ge upp än riskera att skada den med instrumenten om den rycker till. Är man osäker på hur effektiv behandlingen blir bör man låta veterinären göra en noggrannare kontroll. Om tandköttet är mycket inflammerat kan man efter att tandstenen avlägsnats påskynda läkningen genom att badda försiktigt med 3% väteperoxid varje dag i en vecka efter.

Givetvis kan man förebygga problem med tandsten genom att regelbundet borsta kattens tänder med en mjuk babytandborste. Det finns olika preparat hos veterinärer som ska hjälpa till att hålla tandsten borta - såvitt jag vet brukar de vara baserade på klorhexidin vilket är ett väl beprövat bakteriehämmande medel som minskar plackbildningen.

Dessa veterinärprodukter tror jag faktiskt inte är ett dugg bättre än den klorhexidingel som finns för människor under namnet Corsodyl och säljs på apoteket. Kanske något smakämne är tillsatt för att katten ska tolerera veterinärprodukten bättre. Om katten bildar tandsten snabbt kan det vara en ide´ att använda dessa produkter annars räcker borstning några gånger i veckan bra och utan något annat än vatten på borsten. Sen är det en annan femma att ytterst få kattägare verkligen har energi nog att borsta kattens tänder -men nu pratar vi bara om perfekta kattägare!!

Om din katts tänder är i gott skick påverkar det starkt dess livskvalitet i positiv riktning. Katter är tåliga djur som inte visar att de mår dåligt förrän det är riktigt illa. Det är därför lätt att man inte uppmärksammar att den har ont i munnen. Tyvärr är det nog så att kattens tänder är ett ofta förbisett kapitel men du kan hjälpa den att få behålla ett väl fungerande bett långt upp i åren. Låt veterinären rengöra tänderna minst en gång om året i samband med vaccinationen, men vid behov oftare. Klarar du tandstens-skrapningen själv kan det räcka med en snabb kontroll hos veterinären för att upptäcka eventuella andra munproblem.

© Ewa Stavenow (leg. tandläkare)