Under förspelet bekantar sig hanen och honan med varandra. Honan är i regel rätt avvisande, troligen för att se om hanen duger som far åt hennes avkomma.

Höglöpande hona som uppvisar s.k. stå-reflex, dvs. trampande bakben, svansen åt sidan och ett karaktäriskt kurrande läte är redo för parning. Hanen biter ett stadigt tag i honans nacke och genomför parningen. Honans s.k. parningsskrik bekräftar att en parning verkligen har skett. En del honor morrar i stället för skrika. Parningsskriket utlöses av hanens penistaggar, som genom friktion mot vaginans väggar, framkallar påbörjandet av ägglossningen. De flesta honor behöver mer än en parning för att sätta igång ägglossningen. Efter parningen kan honan vända sig om och "angripa" hanen, som förstår att hålla sig undan.

Honan rullar sig intensivt efter parningen. Man kan då veta att parningen har fullbordats. I detta läge bör man låta honan var ifred, då hon kan vara lite "stingslig".

Hanen brukar förlora intresset efter 3-4 dagar och det är också en lagom tid för honan att vara hos hanen. Det är inte att rekommendera att honan är längre än fem dygn, eftersom åldersskillnaden på ungarna blir för stor då. Det finns heller inget statiskt samband mellan kullstorlek och tid hos hanen.

Text: Kickie Holmgren
Källor: Ylva Stockelberg, Leg.vet. Marie-Louise Almbjelke & Tidningen BURMAN